s.

mor kom hem, saknar ju dig.

vi håller på och gör om vårt kök (eller rättare sagt har vi kaklat om och bytt diskbänk typ, eh) och nu har det visat sig att det läcker vatten så nu måste vi ha vattnet avstängt för att vi inte ska få vattenskada - som vi redan har haft en gång, vilket mina päron har berättat var väldigt jobbigt eftersom jag själv inte la det på minnet. 
iaf så känns det som att jag och bror som bor ensamma i helgen lever ganska simpelt och primitivt. vi har ju el och värme och sånt och det är ju bra. men saker som att duscha, borsta tänderna, diska och gå på toaletten kan vi inte göra nu. fräscht eller?

i min engelskbok som jag tack och lov läste ut idag och måste skriva en uppsats på imorrn, utspelade sig en del av handlingen med att två ensamma flickor vandrade i skog och förbi hus där människor och djur hade dödats av fiendena i det krig som pågick. iofs tyckte jag inte att boken var speciellt bra men vissa delar, som den jag nyss berättade om, var intressanta.
en av mina sysslingar gör lumpen just nu och han hade fått vara ute på några överlevnadsdagar i skogen berättade farmor för mig. de hade bara fått med sig varsin flaska med vatten typ.
det jag då vill komma till är att jag också vill prova att leva vildmarksliv och se hur man skulle klara sig med att traska omkring utan kommunikation, rent vatten, mat, tält osv i en rätt så öde omgivning i ett par dagar. jag utgår ifrån att man skulle klara det, alltid skulle man väl hitta på nån förnurlig lösning till det problem som just då skulle uppstå. mkt beror ju på vilka förutsättningar man har. men när jag sitter här i värmen och tänker tanken känns det som en riktigt spännande och lite rolig fundering. nu menar jag ju inte så där extremt som i ett krig, för döda människor hoppas jag att jag helst slipper se i mitt liv. men det där med vildmarksliv överhuvudtaget är fint!
äh, nu ska jag sova :)

kramisar