s.

för ganska exakt en vecka sedan låg jag nyvaken bredvid hannes. hela det föregående dygnet hade jag upplevt studenten - den galnaste och lyckligaste dagen någonsin. samtidigt fanns vemodet där hela tiden.

första gången jag var nära till tårar under studentdagen var när avgångseleverna befann sig i matsalen och lärarbandet spelade stand by me. vi var då några i klassen som stod i en ring med armarna om varandra, gungade, tittade in i varandras ögon och sjöng med. det var så vackert att jag hade kunnat bryta ihop, men istället valde jag lyckan.

när jag låg nyvaken för en vecka sedan och hannes bad mig välja en låt sa jag stand by me och la mig i fosterställning medan hannes höll om mig. den här gången valde jag tårarna och kände tomheten växa inuti.

åh. det är så svårt att veta hur man ska gå vidare när man redan har upplevt det bästa. de bästa. nv3a, som jag tyckte om er.

puss