Capreolus capreolus



de finaste av djur. drömmotiv för mig och min drömkamera.

(googlebilder)

det är tacken.

åt helvete med att försöka. skulle till slut börja bokrecensionen med en något vacklande mening och vad händer då? jo, word ger upp!!!!!

har varit en upprörd tisdag! ändå kan det här nog ha varit den gladaste dagen på ett tag för mig (utan att någon vet varför).

gott anpassas efter ont.

tog en promenad hem i natt. efter många (omtänksamma) om och men släpptes jag iväg ut i mörkret. fick underhålla mig själv med tankar eftersom mp3n ju är stulen. hade varit ett utomordentligt tillfälle att använda den på annars. 
strax innan lockebo hördes en mansröst från en bil med nervevad ruta och undrade om jag ville ha taxi. sa nej och kände mig riktigt förnuftig.
senare tänkte jag på att den där mannen inte hade behövt ha några onda avsikter alls utan det är bara samhället som har anpassat sig efter förbrytare och antar att de flesta tänker som sådana. han kanske bara ville göra en god gärning och fick inte ens ett "nej, tack" utan bara ett rakt nej som svar. likadant var det när jag mötte några bilar och insåg att någon av dessa förare skulle kunna köra på fyllan. varje gång det bländande helljuset kom närmre, desto mer gjorde jag mig beredd på att hoppa ner i diket^^
sorgligt att det är de som ska ha kontroll.
 


the time is now.



saabmusik är alltid fint. det vet vi ju sen tidigare, och nu har vi ju denna också.

vill att tiden ska gå, samtidigt som den gärna får stå still så att jag kan börja hinna med saker och komma ifatt med halvt påbörjade grejer. jävla i-landsproblem, handlar väl bara om prioriteringar egentligen.

skolveckan är förbi och man kan väl säga att den varit ganska lekfull. speciellt på hålen. mkt pluggpåfyllning också. det ena har uppskattats oerhört och det andra inte alls. hoppas ni kan lista ut vilket av dessa jag föredrog.

det har nästan försvunnit nu, och jag vet vad det beror på - dig.

lite osammanhängande, men ska snart till taberg och påbörja helgen så det får vara. ha det fint vänner!


salt.


att jag alltid ska ge vika så där. men det är som om ni ser rakt in. som om det jag tror döljs egentligen blottas. det är då jag inte kan hålla tillbaka utan måste krama mig igenom det eller traska tills det värkande och förvirrade inuti avtar lite grann.

åh, hästar alltså <3






RSS 2.0