s.

det har kommit sig så att det är en tradition på stadsgårdsskolan att alla nior beger sig till fjällen på sin skolresa. efter sparande och många fikaförsäljningar kom det sig därför så att vårt arbetslag åkte till sälens hundfjället. jag minns att jag var livrädd för vad som komma skulle. trodde att antal brutna ben skulle vara fler än att de gick att räkna på fingrarna. jag hade aldrig stått på ett par skidor förut och hade inga planer på att någonsin göra det heller om det inte vore för att vi i princip tvingades till det. men så hade jag världens bästa lärare och det blev hur roligt som helst! finaste skidturerna, klumpigaste liftuplevelserna och jag ville aldrig lämna backen. sista dagen körde vi de sista åken på ren vilja medan benen övergick till spagetti. åh. alltså vilken skolresa.

tack vare denna skolresa åkte jag och gustaf två år senare till trysil i norge tillsammans med nathalie och hennes anebygäng. och visst blev det trevliga åk och bra kvällar även där. ångrar inte den resan alls.

men så kommer vi till österrike. vad fan har lilla jag att göra där. allt på grund av den där jävla skolresan.